Intresset för öl har växt något enormt sedan tidigt 2000-tal, men historien är långt mycket längre än så. Mycket längre. I åtminstone 7000 år har människan druckit drycker med samma ingredienser som den öl vi dricker idag. För Anders Bergström, som arrangerar ölprovningar genom sitt företag Ölbaronerna, är det en historia som för honom har blivit en passion.
av 477 
Vad är då öl, och varför är det så tacksamt att smaka på och köra ölprovningar med?
– Mångfalden, är Anders Bergströms omedelbara svar.
– Ölen är oerhört enkel rent råvarumässigt. I princip behöver vi bara fyra ingredienser. Vatten, jäst, malt och en smaksättare som oftast är humle. Det är enkelt att kombinera i oändlighet. Det blir mer variation i smakerna än hos vin, vill jag påstå. Det fascinerar mig.
Det är skillnad på öl och öl
Det handlar också om kvalitet. Anders menar att det produceras väldigt mycket dålig öl idag. Man tror kanske inte det är någon större skillnad på öl och öl, därför får ofta priset avgöra. Samtidigt behöver det inte vara svårt med komplicerade smaker, hög alkoholhalt och konstiga namn för att vara bra öl. Viktigt är att det är bra gjort. Med omtanke. Då kan en ölprovning vara den perfekta upplevelsen för att lära sig skillnaderna, och kanske börja uppskatta någonting nytt.
Ölbaronerna håller till i ett källarvalv i Gamla stan, en lokal som jag själv vid det här laget redan är välbekant med. Jag har nämligen varit på ölprovningar hos Anders några gånger genom åren, och det har alltid varit en givande upplevelse.
Ölet har en lång historia i Sverige som framstående dryck till såväl fest som vardag, från medeltiden fram till 1600-talet. Det här berodde till stor del på att maten inte sällan smakade illa.
Om den inte var rutten så var det åtminstone väldigt salt, och vattnet från brunnarna kunde vara direkt livsfarligt att dricka. Därför blev ölen, där alla bakterier kokar bort under bryggningsprocessen, det hälsosamma och direkt nödvändiga alternativet att skölja ned exempelvis det härskna köttet med. För nöje och allmän överlevnad, med andra ord. Det hjälpte förstås också att alkoholhalten var mycket lägre än vad vi är vana vid idag.
1600-talet tappade svensken allt mer intresset för ölen och brännvinet fick ta över platsen som favoritdryck, fram till mitten av 1800-talet. Då hade tyskarna uppfunnit en ny metod för bryggning och med det slog sig bayersk öl in på svenska marknaden. Tillsammans med nya metoder för marknadsföring och försäljning blev ölet snart populärt igen.
I och med detta växte även antalet bryggerier, och mot slutet av 1800-talet fanns flera hundra stycken över hela landet. 20 år senare förbjöds starkölen och motboken infördes, och effekten blev att de flesta mindre bryggerier antingen lades ner, gick ihop eller köptes upp av större bolag. I och med detta bakslag blev Sverige ett ganska tråkigt öl-land. Den stora starka blev ett begrepp på krogen, och exakt hur det smakade var kanske inte så viktigt för de flesta. Men runt 1995 hände något som skulle förändra allt och antalet svenska bryggerier fullkomligt exploderade, från dåvarande 15 till dagens ungefär 400.
För Anders Bergström började intresset på 80-talet men det var först när Sverige gick med i EU som det verkligen kunde ta fart. Med duktiga ölbryggande medlemsländer och enklare import blev det genast lättare för den här kulturen att få ett ordentligt fäste.
– Det kommer in nya sorters öl i landet. Krogarna börjar fylla upp och Systembolaget hänger med rätt bra redan från början.
Ölbaronerna drog igång verksamheten 1996, när Anders helt enkelt insåg att det fanns ett intresse och en nyfikenhet bland folk. Och det har gått bra. Väldigt bra. Provningarna skötte han inledningsvis parallellt med ett vanligt jobb till vardags, men i takt med att fritidsverksamheten växte kunde han till slut ägna sig helt åt ölprovningarna.
En provning med Anders Bergström är såväl informativ som underhållande. Vilket inte är konstigt, eftersom kombinationen av intresse och närmare 25 års erfarenhet av ölprovningar bygger ett svårslaget kunnande. Det är en helhet som han förmedlar på ett underhållande sätt, med humor och en uppenbar passion för ämnet i fråga. Tillsammans bygger det en minnesvärd upplevelse.
Eftersom besökarnas erfarenhet varierar ingår alltid grundläggande information i upplevelsen. Vad ingår i öl, hur bryggs den. När Anders häller upp ölen i glasen pratar han gärna om färgerna. Sedan kommer naturligtvis smakerna. Upplevelsens exakta upplägg och vad Anders pratar om varierar något, eftersom Ölbaronerna erbjuder en rad olika teman. Det kan handla om mörk öl, ljus öl, en variation av dessa eller någonting helt annat.
Bland de aktuella alternativen i Ölbaronernas kalender finns bland annat provningar som fokuserar på IPA, belgisk öl, veteöl och en mer allmän ölskola, där du får lära dig det mest väsentliga i ämnet. Den specialprovning som genomförs helt i mörker är ett extra spännande alternativ. Du har med andra ord bara doft och smak med dig, och utan synen är det inte alls självklart vilken typ av öl som väntar i glaset framför dig.
Tidigare har Ölbaronerna även anordnat provningar av de billigaste och kanske minst intressanta ölen Systembolaget har i utbudet, men trots att de ligger högt i försäljningslistan både där och ute på krogen, är det inte en typ av provning som drar något folk till de mysiga källarvalven i Gamla stan.
Men oavsett tema så är det gemensamt för alla att upplevelsen alltid blir informativt underhållande. Ett av mina egna besök var en kombinerad öl- och ostprovning, en kombination som absolut inte känns uppenbar. Ost och vin, ja, men ost och öl? Det gick alldeles utmärkt. Där parades till exempel en tung och nattsvart imperial stout ihop med mjuk blåmögelost av hög kvalitet.
Något annat som är gemensamt är förberedelserna. Vilka är ganska begränsade. Efter alla dessa år sitter det verkligen i ryggmärgen.
– Jag köper alkohol och gör en provning, det är min enda förberedelse. Jag är så van vid det här idag att det går på ren rutin. Det kan låta lite respektlöst, som om det saknas eftertanke. Men jag har ju olika teman att jobba med, och lägger då en koncentrerad tanke på det. Däremot finns inget manus att följa, utan allt går på ren inspiration.
När jag frågar vad som är allra roligast med att hålla i provningarna, är det föga förvånande besökarna som står i fokus.
– Det är nog responsen, tror jag. Hur folk reagerar. Just det där med att komma igång med själva ölprovningen och få mycket frågor. Den där nyfikenheten. Det kan gå i precis vilken jädra riktning som helst och jag har ingen aning om var det ska sluta. Det finns en röd tråd om vatten, humle och allt det där, men en mynnar det ut i frågor om mellanöl, IPA och allt möjligt. Det är väldigt stimulerande.
När det gäller besökarna finns det vissa mönster över vad som vanligen uppskattas, med ett par utmärkande undantag.
– Riktigt mörka porter och stouter är det tydligt att många inte står ut med, oavsett åldersgrupp och kön. Ungefär samma sak med belgiskt. Kan vara spännande och kul att smutta på men det räcker. För mycket alkohol.
Det finns ändå spännande smaker som uppskattas, framför allt av yngre människor. Många i den målgruppen fascineras av ölen som en gång sparkade igång den ölrevolution vi just nu ser effekterna av. Det vill säga sådant som IPA, pale ales och amerikansk öl. Mycket exotiskt och excentriskt i alla möjliga inriktningar. Där lockar ett mer modernt tänk med överraskande moment och tydligare smak. Gärna rejäl humblebeska. Den enkla lagern lockar däremot inte alls, utan det får en lite äldre generation njuta desto mer av.
– De över 50 är lite mer intresserade av den enkla lagerölen. Som är kvalitativ och välbalanserad, inte för mycket humle. Mainstream med kvalitet.
Det är också där framtiden ligger, menar Anders. Visserligen finns det fortfarande ett stort intresse för renodlade IPA-provningar och hos Ölbaronerna är dessa ofta fullbokade. Så helt lär de aldrig försvinna, men ute i krogvärlden, bland kunniga förståsigpåare och trendsetters, där verkar en annan sorts revolution vara på gång.
– Jag tror att nästa ölrevolution bland yngre bryggare och hantverksbryggerier kommer bli kvalitativ lageröl. De kommer inte fördjupa sig ännu mer i IPA:n. De kommer istället ta i för fulla muggar och göra mer avancerad lageröl. Det tror jag är nästa trend.
Jag måste naturligtvis fråga Anders Bergström vilken typ av öl som han själv tycker är roligast. Han tillhör den senare generationen och anger lite skämtsamt det som en bidragande orsak till sitt svar som jag ändå tycker blir något överraskande, nämligen den vanliga ljusa lagern.
– Det är det lyckligaste utfallet av ölbryggning. Öl har utvecklats och varit besynnerlig länge, men på 1800-talets mitt föll pusselbitarna på plats. Då kom den vanliga biran som är så förbaskat bra. Många tillverkar den ljusa lagern medvetet billig och tråkig, vilket också gör det svårt för många att tro att det här är den bästa typen av öl. Men gör man det med kvalitet, omsorg och kärlek, ja, då blir det bra.
