Att se Stockholm från luften är inget man gör i en handvändning. Då är det tur att ett företag som Royalair finns. Förutom transporter och flygskola, erbjuder företaget även möjligheten att uppleva en tur i helikopter. En av piloterna som kan ta dig till dessa nya höjder heter Sebastian Waernulf, och vi har pratat med honom om hur det är flyga helikopter och vad som egentligen krävs.

Kärlek vid första helikopterturen

För Sebastian var det ingen barndomsdröm att flyga helikopter, utan det var först i tjugoårsåldern som han insåg det blev en möjlighet och ett mål.

– Jag höll på med hobbyfoto och hobbyfilmning förut, och då fick jag vid ett tillfälle flyga med helikopter i Tyskland och filma. Det gav mersmak. Och någon gång senare i Göteborg så hade dom en prova på-dag på flygplatsen, där man kunde få ta en provlektion på helikopterskola. Man fick testa att spaka själv. Då var jag fast och visste precis vad jag ville bli.

Helikoptertur Stockholm Sebastian

Sebastians upplevelse är knappast unik. För honom, liksom många andra blivande helikopterpiloter, var det kärlek vid första ögonkastet. Först kärlek och sedan en kamp för att ha råd. Efter den där första provlektionen följde några år av att jobba ihop pengar till första privatcertifikatet, vilket är det första certifikat du behöver ta för att få flyga helikopter. Efter det var det bara att jaga mer pengar, för att ha råd med resten. För att fortsätta. 

– Man vill alltid lära sig mer, bli duktig på det. Man måste verkligen sätta sig in i allt för att vara seriös och inte halka efter.

Från privat till kommersiella helikopterturer

Ett privatcertifikat innebär helt enkelt att man får flyga privat, med till exempel vänner och familj, men det är inte tillåtet att ta betalt. Vill man däremot kunna ta betalt för sina tjänster, och faktiskt kunna arbeta professionellt som helikopterpilot, då behöver du ett kommersiellt certifikat. Jämfört med det privata certifikatet lär du dig inte mycket nytt, däremot krävs fler flygtimmar och högre krav på precision. 

Målet för de flesta, menar Sebastian, är ambulanshelikopter eller att flyga räddningsaktioner för sjöräddningen. Det är högt eftertraktade jobb med bra villkor och moderna helikoptrar.

– Det är ett långsiktigt mål men jag ser fram emot hela vägen dit. Att utvecklas och få jobba med fotoflyg, hängande last och andra helikoptrar och uppdrag.

Det nödvändiga fordonet

Förutom utbildningen så behövs naturligtvis också en helikopter, där kostnaderna absolut gör det svårt för de flesta att äga en egen. Det är inte enbart om inköpskostnaden, även om den i sig kan vara tillräckligt för att sätta sockerdrickan i halsen. Sebastian ger mig exempel på ett av företagets fordon, en före detta spansk polishelikopter som kostade runt åtta miljoner i inköp. Begagnad. Till det kommer underhållet, delarna, som antingen kan gå sönder eller helt enkelt behöver bytas ut ibland, beroende på hur mycket eller hur länge de har använts. Som exempel kan ett GPS-system kosta runt 500 000 kronor, eller ett rotorblad en kall miljon. Och just den här helikoptern har tre blad. 

Royalair har för tillfället tre helikoptrar men utöver storlekarna är det egentligen inte mycket som skiljer dem åt, åtminstone flygmässigt.

– De stora är mindre känsliga för vind och kan flyga när det blåser mer, medan den lilla hoppar och skuttar mer. Men att styra dem är ungefär samma sak. Det krävs bara lite olika styrka och hur mycket kommer väldigt naturligt med tiden.

Man börjar alltid på marken

Hur ser man då till att som blivande pilot få flyga, utan att äga sitt eget fordon? Det gäller att ta sig in på ett företag och visa framfötterna. Sebastian har varit anställd sedan 2017 men hade redan hängt i företagets kulisser under många år. Han började längst ner för att sedan arbeta sig uppåt. Vilket innebar att jobba med en massa annat och ta chansen på flygtimmar när de gavs. 

Hur länge du än varit på en arbetsplats är det ändå ovanligt att bara flyga. Ett större företag med många helikoptrar kan ha piloter anställda för en sak. Men det finns bara ett fåtal sådana företag i landet. Hos mindre firmor har piloterna även andra uppgifter. 

– Man håller på med lite allt möjligt, som att ha hand om bokningar eller flygskolan. Det är inte så stora marginaler i branschen och alla hjälper till på sitt sätt. På sommaren känner man sig mest som pilot eftersom då flygs det mest hela tiden, medan man kan ta tag i allt annat på vintern och hösten. Till exempel söka nya tillstånd, eftersom det alltid behövs olika typer av tillstånd för olika typer av verksamhet. Vare sig det handlar om fotoflyg, viltinventering, sightseeing eller något helt annat.

Du flyger bäst på vintern

Det är inte förvånande att höst och vintern, och i viss mån våren, är lågsäsonger. Orsakerna till det är delvis uppenbara.

– På vintern blir det svårare med vädret. Dels för att det blir mörkt tidigare, vilket helt enkelt ger mindre tid att flyga, och dels för att molnen generellt ligger mycket lägre. När de ligger under en viss nivå kan vi nämligen inte flyga.

Men när kunderna är lediga spelar också in. När det inte är semestertider kan de flesta bara flyga på helger, vilket gör utrymmet för flygningar ganska begränsat under de årstiderna. För Royalair har öppet året runt och Sebastian har inget emot att flyga vintertid. Båda för att det är jättefint då också, men även för att helikoptrarna faktiskt mår bra av det. 

– De har bästa prestandan då. Ju kallare det är desto tätare blir luften, och eftersom varje blad ska trycka på luftmolekyler så behöver helikoptern anstränga sig mycket mindre för att lyfta. Det innebär att en varm sommardag med lågtryck vill den knappt lyfta och på vintern kan den flyga lätt med precis samma last. Jättestor skillnad.

Helikoptertur över Stockholm

Att sväva över Stockholm

Tack vare att företagets helikopterbas flyttade till från Bromma till Åkersberga, och därmed hamnade närmare naturen, kunde man inom ramarna för erbjudandet genom Upplevelse.com utöka möjligheterna för kunderna. Då var det en stadstur över Bromma som gällde, nu kan man istället välja mellan Stockholm stad och skärgården.

– Båda alternativen ligger nära. Stadsturen börjar med en väldigt fin skärgårdstur över Kastellet, över Vaxholm. Då lyfter man och kör full gas över Stockholm, in mot Gamla stan och vänder tillbaka. Det blir lite innerskärgård. Skärgårdsalternativet är däremot dedikerad skärgården och sker i ett lugnare tempo. 

En fördel med två alternativ är att en flygning kanske inte behöver ställas in om vädret är för dåligt. I stadsmiljö är det nämligen mycket mer strikt när och hur man får flyga, och exempelvis moln som ligger för lågt är ett större problem där än ute i skärgården. Men Sebastian säger att ingen som råkar ut för det är blir missnöjd, det är trots allt själva helikoptern och hela upplevelsen som är grejen.

Passagerarnas upplevelser

Att uppleva Stockholm från ovan är något som gör passagerarna såväl hänförda som överraskade, med alla vattendrag, byggnader och all skog som breder ut sig. Likaså blir de förvånade över hur snabbt det går att ta sig de långa sträckorna.

– Åka från ena sidan av stan till den andra i rusningstrafik kan ta 2,5 timme med bil, men för oss räcker tio minuter. Vissa trodde inte ens det var möjligt.

Nästan alla passagerare förvånas över hur lugnt och säkert det känns jämfört med de förväntningar som fanns innan. Oavsett storleken på helikoptern kan det vara en oerhörd skillnad på hur man uppfattar upplevelsen före och efter.

– De föreställer sig att det ska vara otryggt och bullrigt, men när de sitter där är det stadigt och tryggt. Helikoptern skakar inte ens. Det viner visserligen av vinden men kåporna har brusreducering och tar bort mycket av ljudet. Passagerare som är mest nervösa innan är också de som blir mest frälsta efteråt, och bara känner sig positiva. 

Blir då Sebastian själv någonsin rädd, trots alla sina timmar bakom spakarna?

– Aldrig. Då skulle något ha gått väldigt fel. Jag kan reagera om någon tappar något eller om oväntade ljud hörs, men det beror på att jag alltid är väldigt medveten om min omgivning. Men att jag blivit rädd har inte hänt hittills.