En riktigt bra upplevelse är något som vi inte bara har nytta av i stunden. Vi längtar efter den i förväg, uppslukas av den i stunden och minns den, förhoppningsvis med värme, i efterhand. Men hur påverkas egentligen hjärnan och kroppen av olika upplevelser? Vi har tagit en titt på vad som händer i kroppen när man utsätter den för olika nya upplevelser.
av 559 
Adrenalin är kroppens stresshormon. Stress kopplar vi ofta ihop med något negativt men stress är, i lagom dos, faktiskt något bra. Stresshormonet behövs nämligen för att vi ska kunna överleva, det är vår instinkt som gör kroppen redo att fly eller kämpa mot en fara. Adrenalin återfinns även hos många djur och utsöndras även hos dem i en stressituation. Reaktionen på stress handlar om att mobilisera energi i situationer då kroppen kräver mer bränsle och har gjort att människan överlevt i tusentals år – vi har alltså instinktivt flytt eller kämpat emot den fara som har kommit emot oss, då som nu.
Du kan märka av adrenalinpåslaget genom att pulsen ökar, luftrören vidgas och pupillerna förstoras, även om det är en grov förenkling att säga att denna känsla enbart beror på adrenalinutsöndring i blodet – det hänger ihop med en rad andra mekanismer i kroppen.
Nuförtiden, i vår del av världen, så behöver vi sällan fly från ett vilt djur vilket innebär att många av de gånger vi får ett adrenalinpåslag kanske vårt liv inte är i fara på riktigt. Det kan vara förklaringen till att vissa av oss till och med kan bli beroende av känslan som uppstår när adrenalinet utsöndras i det sympatiska nervsystemet. Du kanske själv är en adrenalinjunkie, eller spänningssökare på ren svenska, som inte får nog av dessa adrenalinkickar? I så fall finns det gott om upplevelser där du kan utsätta dig för (upplevd) livsfara – så som att köra en riktigt snabb bil, bli inlåst i ett escape room eller att hoppa fallskärm.
Adrenalin och stress är alltså i många fall inte farligt, inte så länge det ligger på en stabil nivå. Upplever kroppen däremot långvarig stress kan det påverka hälsan negativt.
Att bli euforisk handlar, precis som med adrenalin, om kemi och är något som är instinktivt hos oss människor. Den delen av hjärnan som kallas reptilhjärnan är den äldsta delen och den som är svårast att påverka. Där sker sånt som vi inte kan kontrollera, de inbyggda beteendena. Forskning tyder på att vårt känsloliv hör hemma här och det är därför vi får svårt att kontrollera oss när vi blir förälskade.
De kemiska ämnen vi pratar om när man upplever eufori är dopamin, serotonin och noradrenalin, där noradrenalinet är inkopplat så fort något nytt händer, vilket kan förklara att man får en kick av nya upplevelser.
Kroppens eget morfin – endorfin hänger ihop med hjärnans belöningssystem som minskar stress och höjer humöret. Endorfiner får du bland annat genom fysisk aktivitet – en löprunda kan sätta igång en rad biokemiska processer som påverkar kropp och själ. Fysisk aktivitet ger dig bättre endorfinsvar med tiden vilket kan förklara att det blir lättare att träna ju oftare du gör det. Men effekten kommer efter en stund, så se till att passet inte är för kort. Har du riktig tur så kan du till och med uppleva eufori genom regelbunden löpning – något som liknas vid ett rus, och har gett upphov till uttrycket ”runner’s high”. Det vill säga att du, på helt naturlig och laglig väg, får en kick som kan liknas vid ett narkotiskt rus. Ganska häftigt, eller hur?
Att smak och lukt hänger ihop visste du säkert redan, men det är inte bara näsan som är kopplad till smaken. Smaken är faktiskt en multisensorisk upplevelse vilket innebär att den påverkas av alla våra sinnen, våra förväntningar och även av andra aspekter såsom sociala och kulturella – något att tänka på nästa gång du unnar dig en ny smakupplevelse.
Själva grundsmakerna sött, salt, surt, bittert och umami uppfattar vi i munnen genom papillerna på vår tunga. Men när vi pratar om hur gott eller äckligt något är så är det inte bara smaklökarna som spelar in, då är det hela vår smakupplevelse vi snackar om. Den påverkas av andra faktorer än bara våra grundsmaker. Konsistens, textur och viskositet är en stor del av vår smakupplevelse och när det gäller detta så är det ett annat sinne som spelar in, nämligen känseln – detta i form av känselnerver i munnen och någon som kallas trigeminalsinnet. Trigeminalsinnet är som en tredelad nerv som stimuleras av ”irritationer” på tungan, i svalget och i näsan – genom denna nerv uppfattar vi den brännande känslan av chili, senap och bubblande kolsyra.
Men som tidigare nämnts så spelar luktsinnet en stor roll när vi äter. Det är genom näsan och hjärnans doftcentrum som vi kan skapa tusentals smakförnimmelser. Den som varit riktigt täppt i näsan vet att det känns som att maten är helt smaklös när näsan inte hjälper till att uppfatta smaken. Hörsel förknippar vi vanligtvis inte med mat, men även hörseln har en stor påverkan på våra smakupplevelser. Det är genom hörseln vi uppfattar det vi äter som frasigt, krispigt, hårt eller segt.
Summa summarum – det händer en rad olika saker när vi utsätter oss för nya upplevelser, vare sig det är nya smaker, en snabb biltur eller en fysiskt krävande aktivitet. Ut och njut av kroppens fantastiska mekanismer.
[Källor: Nationalencyklopedin, Arla, Hjärnfonden, Werlabs, Specialnest, Karolinska Institutet, Vårdfokus m.fl.]
