Gemenskap, traditioner – och mat. För de allra flesta är julbordet en viktig del av julfirandet och sedvänjan kring julmaten går långt tillbaka i tiden, faktiskt före kristendomens inträde i samhället. Här tar vi en titt på hur traditionen utvecklats i Sverige genom tiderna.
av 147 
Julmatstraditionen är ingen unik svensk företeelse, utan många kulturer dukar fram speciella måltider och festligheter i samband med vintersolståndet eller vid andra vinterfiranden. I exempelvis norra Europa har man haft vinterfester långt tillbaka i tiden, där festmåltider ofta ingick som en del av firandet.
I jordbrukarsamhällen som Sverige var julen i äldre tider avslutningen på det hårda arbetsåret. Det innebar att man tog vara på allt man kunde av det som var ätbart och gemensamt delade på det som hade skördats och konserverats. De planerade maten för året noggrant och såg till att de hade mer än nödvändigt. Nu kunde de inte bara avnjuta god mat utan äta sig rejält mätta, vila mycket och ta igen sig inför det nya hårda arbetsåret.
Genom kristendomen blev julen en religiös högtid, men traditioner kring julmat har utvecklats olika inom olika samhällen enligt deras egna lokala seder. Det är också en tradition som fortsätter att utvecklas, förändras och kan därför se mycket olika ut på olika platser.
I Storbritannien har traditionen med att äta kalkon till jul exempelvis en koppling till Henry VIII på 1500-talet. Han lär vara den första som serverade kalkon på julbordet, vilket blev en sed bland adeln och som folket sedan tog efter. I Japan har KFC (Kentucky Fried Chicken) blivit en oväntad del av julen, en tradition som startade för drygt 40 år sedan. Idag väljer alltså många japaner att beställa KFC till julmiddagen, vilket innebär att KFC-restaurangerna tar emot förbeställningar långt i förväg.
Det finns så klart enormt mycket man skulle säga om olika traditioner kring julmat, men eftersom det är ett så stort ämne så ska vi försöka hålla oss till Sverige. I Sverige har julmaten genomgått en spännande utveckling genom tiderna, präglad av våra lokala ingredienser, kulturella influenser och förändrade matvanor. Här tar vi en närmare titt på historien bakom Sveriges traditioner.
Under medeltiden var Sverige en jordbruksnation där julen markerade avslutningen på det hårda arbetsåret och som inleddes i och med adventsfirandet. Under medeltiden förekom en fasteperiod inför julen. Den kallades ibland för ”julfastan” och avslutades med julmässan och en festmåltid.
Julperioden sträckte sig fram till Trettondedagshelgen som markerade slutet på julhögtiden. Det var vanligt att människor fortfarande firade och njöt av festliga måltider under denna tid.
På julbordet dominerade enkel mat baserad på lokala råvaror. Gris och nöt var vanliga köttslag och man lagade mustiga soppor och grytor. Fisk och särskilt sill var också en viktig del av julmaten, även om köttkonsumtionen dominerade. Att ta vara på grisens alla delar var en självklar del av julbespisningen redan under medeltiden.
Under renässansen och 1600-talet hade utlandshandeln ökat och Sverige hade tillgång till exotiska kryddor och delikatesser från andra delar av världen. Socker och kryddor blev i högre grad tillgängliga och användes flitigt i julgodis. Adelns julbord präglades av mer raffinerade och elaborerade rätter med olika typer av fåglar och kött, men även inlagd fisk, köttgrytor och kryddiga kakor var typiska inslag.
Det var också under den här perioden som det blev en populär och återkommande tradition att stoppa en mandel i julgröt gjord på risgryn eller mannagryn. Den som hittade en mandel i gröten förväntades få extra tur under det kommande året. Man vet inte exakt när eller hur denna tradition började, men den har varit dokumenterad och nämns i svenska skrifter sedan 1600-talet.
Fläskkött, speciellt skinka och korvar, serverades ofta under 1700-talet. Andra typer av kött som nöt och lamm kunde också förekomma beroende på familjens ekonomiska status och regionala tillgångar. Om man tillhörde adeln hade man dessutom tillgång till exklusiva köttslag som anka och vilt, såsom hjort och rådjur. De kunde serveras i olika former, som stekar och grytor, ofta tillsammans med vad som på den tiden räknades som exotiska kryddor.
Under 1700-talet blev socker en överkomlig lyx och började användas flitigt i julbaket. Sötsaker var därför en central del av julbordet, även om utbudet var mer begränsat jämfört med dagens överflöd av sötsaker. Kakor kryddade med ingredienser som kanel och kardemumma var vanliga som efterrätt. Torkad frukt, nötter och honung användes för att söta och smaksätta olika bakverk.
Industrialiseringen på 1800-talet påverkade matproduktionen och ökade tillgängligheten av olika råvaror. Köttkonsumtionen ökade och rätter som köttbullar blev allt vanligare på julbordet. Kryddor som nejlika och kanel blev också mer utbredda.
Under 1800-talet blev också socker mer tillgängligt och överkomligt för allmänheten. Detta ledde till en ökad konsumtion av julgodis och sötsaker. Pepparkakor, knäck, nougat och sockerkakor blev populära inslag på julbordet.
Under 1900-talet blev julmaten mer standardiserad, men influerades även av globala trender. Nya rätter som gravad lax och Janssons frestelse började förekomma på var mans julbord. Snabbköpsvaror och färdiglagad mat gjorde sitt intåg och sillen var fortfarande en viktig del av julbordet, men dök nu upp i en mängd olika varianter.
I dagens Sverige fortsätter julmaten att vara en blandning av tradition och nyskapande. Många familjer håller fast vid klassiska rätter som köttbullar, prinskorv och gröt, medan andra utforskar nya smaker och internationella influenser. Vegetariska och veganska alternativ har också blivit allt vanligare på det moderna julbordet.
Sveriges julmat har över tid återspeglats av förändringar i samhället, handelsmönster och tillgänglighet av råvaror. Oavsett om det gäller den traditionella grötmandeln, den moderna laxen eller de klassiska köttbullarna, är julmaten i Sverige en spegel av landets rika kultur och historiska arv. Julen är en tid för att njuta av dessa kulinariska traditioner och skapa nya minnen vid det festligt dukade bordet.
